Sitter och läser några kommentarer angående myter som finns angående kvinnans orgasm. Det är ganka intessant att läsa om saker som skrivs och se att även idag så kan man skaka på huvudet åt det som skrivs och undra vilket århundrade saken skrevs, eller om det är en man som "tror" saker och tycker att det är bra ssaker att skriva om.

Det första jag reagerade på var att det absolut inte är skickligheten hos kvinnans partner som avgör om hon får orgasm eller inte, för hon har helt det egna ansvaret och kan smeka sig själv. Och får hon inte orgasm då är det så att då kan hon inte koppla av, det är något hon får jobba med helt själv, och inte världens mest skickliga älskare kan ordna det åt henne.

Och jag säger såhär, visst har man ett eget ansvar både som man och kvinna för att sexet man har tillsammans ska bli bra. Det ansvaret ligger i att berätta hur man vill ha det, vad man njuter av och vad man kanske inte alls gillar. Men då gäller också att partnern lyssnar och vill förstå vad man menar. Så hur man än vrider och vänder på det här så kan jag inte ge ansvaret åt bara en part när man har sex tillsammans, Utan det är båda som måste ta det gemensamma ansvaret, att kommunicera, att berätta vad man njuter av, kanske visa, men också att ta till sig det den andra berättar. 

Ska man behöva ta helt egna ansvaret och smeka sig själv, hmmmm, då behöver man ju inte ens blanda in en partner. Inte som jag tänker ialla fall.

Och vad är en skicklig älskare? Jo det har inget med teknik att göra, det har inget med hur många partners den haft sex med. En för mig skicklig älskare är en som är lyhörd, en som kan förändra sig, en som har fantasi, en som lyssnar, en som visar intresse för den person 

Kort kan man väl säga att en bra - världsbäst - älskare är en som är LYHÖRD och visar intresse och hur tänd den är på sin partner.

En annan myt är att kvinnor får bästa orgasmen via stimulering av g-punkten, eller för att inte tala om att dom bästa orgasmerna är när det är fontänorgasm.

Igen får man väl tro att det är män som kommer med sanningarna om hur det är som bäst för en kvinna. Män som just inte är bra älskare, lyhörda, utan kör på utan att bry sig om sin partner, vill ha "quick-fix" för att slippa anstränga sig.

ALLA kvinnor är olika, alla kvinno kan vara olika från gång till gång också. Det kan vara yttre saker som påverkar, som stress. Det kan vara inre saker som också påverkar, som var i menscykeln man är. Sånna saker påverkar hur man vill ha det för att njuta.

Att tro att g-punkten skulle vara en magisk punkt, stimulera lite där så får hon orgasm sen är det klart. Nja så lätt är det inte, varken g-punkt eller klitoris är någon magisk-knapp att gnugga på så sker det. Det krävs lite mer, det krävs en helhet, för att en kvinna ska njuta, få lust, bli upphetsad och njuta så att det blir orgasm. 

Också att alla kvinnor är olika, en del njuter enormt av en sak, en annan kommer samma sak göra mest bara ont på. Så som kvinna får man berätta och visa, för partnern gäller det att vara lyhörd och inte vara rädd att fråga om man blir osäker.

Här kommer den tredje och som jag ser det största myten som förstör mångas sexliv. 

Att en kvinna måste få orgasm för att ha glädje av och njuta av sexet.

Nej nej nej säger jag. Det är den värsta saken man kan göra, det mest erotikdödande och det som mest gör att orgasmen uteblir, det är den koncentrerade jakten på just orgasm.

Visst kan vara en besvikelse för kvinnan att vara nära en orgasm utan att lyckas ramla över tröskeln. Men störta njutningen för dom flesta kvinnorna är särskilt mycket förspelet och intimiteten som hör ihop med sex.

Ett stort fokus på orgasmen kommer ge många (både män och kvinnor) prestationsångest. Glädjen försvinner och det är inte det man är ute efter. Man är ju ute efter att njuta göra det skönt för varandra. Varför bara se slutmålet som det viktiga i att njuta. Se hela resan som en njutning och det som sker det sker, utan stress, utan press. Slappna av, njut av att vara nära varandra, varandras kroppar både före, under och efter. Det är helheten, gemenskapen, närheten, den resa man gör tillsammans från start till mål som är det sköna. 

Ja det är en fråga som nog ställts från tidens begynnelse eller kanske är det mer en i-landsfråga. Vi har ju en förmåga att göra saker mer tillkrånglat än det behöver vara. Ställer oss frågor som det inte finns några raka svar på. Kanske det är svar man inte ens behöver, utan man ska inte veta, man ska bara leva, njuta och vara. Eller är det kanske just det som är meningen med livet? Att hitta en balans, en harmoni, vad man bli lycklig av och sen göra det.

Det finns kanske dom som tror att meningen med livet är att ha ett jobb med hög position, makt och pengar. Att kunna shoppa, ha dyra saker. Ja att meningen med livet är materiellt., något som är som en yttre fasad, att kunna visa upp för omgivningen

Visst är det viktigt att ha en inkomst så att man klarar månadens räkningar och gärna lite till så att man då och då kan unna sig saker. Men om jag ser på vad som är viktigt för mig, så är det mera ett rikt liv som inte innehåller enbart materiella saker. Utan mer mentala saker, ett lugn, en harmoni inombords, att få vara lycklig och nöjd. 

Men även om man sätter det mentala först för att hitta meningen med livet, det man vill ha ut av livet så kommer man inte undan att idag så ramlar materiella saker med ändå.

T ex förr var det viktiga att jaga för att få mat på bordet, det var viktigt att bygga så att man kunde vara trygg från yttre hot. Det var saker som gjorde att man skulle överleva.

Idag så kommer det till att visst ha ett jobb, för att kunna betala räkningar, som ett boende och mat på bordet. Men just för att jobb tar massor av tid från dom vakna timmarna på dygnet så kan det bli viktigt med materiialla ting för att underlätta att kunna njuta av livet när man har ledigt. 

Som att ha en bil, eller cykel för att kunna förflytta sig. Kanske ha en mobil och dator för att kunna ha kontakt med vänner. Eller kanske en kamera för att kunna gå ut i naturen och föreviga det vi ser, det vi njuter av. 

Visst man kan njuta, man kan må bra utan materiell standard, men nog skulle man ljuga om man säger att man inte alls behöver. För visst underlättar det många saker att ha materilla hjälpmedel?

Kanske det är så att svaret på frågan är så många, olika för alla människor, men också olika för varje individ. Det finns många svar på vad som är meningen med livet.

Eller så kanske det inte finns något svar alls....

Jag kan ibland ha lite svårt att fullfölja saker jag bestämmer mig för att göra, märker jag, Undrar om det egentligen är ointresse, eller om det är en liten fingervisning till mig att jag inte har så mycket tid som jag tror. Eller att jag helt enkelt inte fördelar min tid på rätt sätt, utnyttjar den helt fel.

Får nog ta och fundera lite på hur viktigt vissa saker är, om jag ska omorganisera i min tid. Eller kanske inte påbörja saker jag egentligen inte ha tid med