Mest kända kanske är Kleopatra och Nefertite, det är nog namn som alla känner igen oavsett om man är intresserad av Egyptens historia eller inte. Men det finns många flera kvinnor som var viktiga under deras historia. Även som gudar var det kvinnliga som var kraftfulla med stor makt och det fanns minst 15 kvinnliga starka faraoner.

Hetepheres
Cheops moder, hennes grav hittades 1925. Hon var hans viktigaste kvinna, och behandlades därefter om man ser till hennes grav. Den äldsta bevarade graven som hittats, den är 1300 år äldre än Tutankhamons. I graven hittades många vackra silverarmband, måttanpassade för henne.

Hatshepsut
Byggmästare och en krigade kvinna. Hon blev farao för att hennes make, kungen dog och deras son var för ung för att styra landet så hon fick styra i hans ställe, tills hon själv blev vald till farao. Hon var en stark kvinna som visste hur hon skulle visa sig som farao, med skägg, precis som alla faraoner skulle ha, hennes var falskt, men det såg ju inte gudarna.
Hon lede sina trupper till seger i krig och bevara landet rikt via handelsvägar med närliggande länder.

Hon smörjde in sin hud med olja med doften myrra , så det är verkligen inte bara idag som ”kändisar” har sin helt egna doft. Hon ville ”skimrande som stjärnorna inför hela landet”

Nefretere
Gifte sig som ung med en prins som blev en av landets ”kändaste” faraoner, Ramses II. Hon avbildades tillsammans med sin man där han var enormt stor och hon fanns vid hans fötter, men bara stor nog att räcka till hans knän. Hennes tempel, där man kan ana att hon var den ultimata ”trofé frun”. Dom gifte sig innan han intog tronen så man tror att han verkligen älskade henne otroligt mycket, hon var en viktig person för honom. 

Hennes grav är 520 kvm stor, med helt underbara målningar. Hennes namn, den vackraste av … Hon var dock inte bara vacker utan även en lärd, klok kvinna. Hon kunde skriva och brevväxlade med andra kungligheter utanför landet, hon var en diplomat.

Hon hade också inte bara guldsmycken, guld var vanligt och det hade alla faraoner. Men hon hade även silversmycken, vilket då var mer värdefullt då det inte fanns silver i landet.

Arsinoe
Hon lyckades väva samman egytisk och grekiskt stil. Hon sändes som ung till Grekland för att giftas bort kungligt. Det blev katastrof och hon flydde hem igen. Övertalade sin bror som var farao att gifta sig med henne. Och genom sina kontakter utanför landet förde hon stor rikedomar till landet. Handeln frodades och Egypten blev ett mycket rikt land. 

Jag kommer aldrig ledsna på detta lands historia *ler*

Egyptens historia är otroligt intressant. Både det här att den som styrde landet, var Farao inte alls bara var män, även kvinnor kunde få den positionen. Men framför allt är jag fascinerad av deras teknik att tillverka/bygga saker.

Ta bara pyramiderna, tänk att man än idag inte vet exakt hur dom gjort. Det är otroligt att stå där vid en pyramid, vid botten och bara se hur stora varje enskild sten är i verkligheten. Men det finns så många andra saker som man inte direkt tänker på som är minst lika intressant. Vissa saker vet man inte alls hur dom gjorde, och det är även idag med den fina teknik som finns otroligt svårt att få det så fint som det var då.

Det är bland annat vaser, i sten, smala halsar/hål, sen stora runda former. Och stenen är lika tjock på varje ställe. Hur dom lyckades få håligheten i vasen under halsen, ja det kan man undra. Eller det här med så fina vinklar och stenen är så len så len (när jag ser det vill jag bara låta fingertoppar och handflatan glida över ytan, känna…)

Sen ser jag på ett program där några försöker bygga en vagn som man ser på bilder. Stridsvagn, dom tror att uppfinningen av vagnen som dras av 2 hästar gjorde att Egypten var en segrande nation i krig. Dom väljer ut hästar och bygger vagnen utifrån bilderna.
Vagnen görs helt i trä och jag sitter och tittar på hur man idag gör för att böja träet så att det blir som en S-formad stång som passar mellan två hästar att dra. Då när jag ser hur dom gör idag, så undrar jag verkligen hur gjorde dom då? Hur lång tid tog det på den tiden att göra det momentet?

Ja det är verkligen en fascinerande historia även om man inte bara ser pyramider, gravplatser, mumier. Men oavsett vad man tittar på så är frågan ur gjorde dom, hur lång tid tog det att göra dessa saker på ett så fint sätt?

Jag börjar med hur vi började att fira den 14 feb här i Sverige. Här har dagen egentigen ingen som helst direkt anknytning till något bakåt i tiden det är rant och skärt enbart hit taget som ett sätt att tjäna pengar. Det var 1956 som varuhuset NK (Nordiska Kompaniet) som startade upp det här att fira, dom hade själva tagit det från USA.

Det började inte så bra, men dom fortsatte och på 60-talet började firandet sprida sig, men det var faktiskt först på 90-talet som det fick ordentligt fart. Det var först då vi svenskar verkligen började fira dagen.

Firandet i historien, från 1400-talet till 1900-talet Firandet av Alla hjärtans dag, eller Valentindagen, började i England och i norra Frankrike. Den tidigaste kända omnämnandet av Valentindagen är från år 1370. Om en person valde någon som sin ”Valentin” under 1400-talet innebar det att personerna förlovade sig.

Valentinfirandet motarbetades av puritaner ända fram till mitten av 1600-talet. Först under 1700-talet blev Valentinfirandet mer rumsrent och firat. Vanligast var att mannen uppvaktade sin kvinna med dyrbara presenter. '

Under 1800-talet sjönk intresset för dyrbara presenter och istället började man skicka välskrivna och konstnärligt utsmyckade brev och kort till varandra.

Rapporter från 1800-talets brevbärare vittnar om interna klagomål – brevbärarna hann helt enkelt inte med att bära ut alla kort som skulle skickas. Ett annat problem var att korten var så kreativt utformade att de var svåra att transportera.

Valentius – en halshuggen präst Det finns många teorier om hur Alla hjärtans dag uppstod. Enligt sägnen fanns det en modig präst vid namn Valentius i Rom år 269 e.kr Valentius vigde förälskade par i hemlighet eftersom kejsare Claudius II hade förbjudit alla giftermål mellan unga människor.

Valentius upptäcktes så småningom och kastades i fängelse, där han senare avrättades genom halshuggning. Men innan Valentius dog hann han skriva kärleksbrev till fångvaktarens dotter, som han blivit djupt förälskad i. Han lämnade även följande uppmaning till alla ungdomar han vigt samman i äktenskap: ”Ni ska inte sörja mig, utan gläds att ni är man och hustru. Ty kärleken är en dyrbar skatt, ja dyrbarare än livet”.

Fertilitetsteorin En annan teori är att Valentindagen bygger på en hednisk fertilitetsceremoni från Rom vid namn Lubercalia. Ceremonin genomfördes i mitten av februari. Ogifta ungdomar parades då ihop genom att de skrev sina namn på lappar och la i en urna. Den person vars namn stod på lappen, som var och en plockade upp, skulle man sedan vara tillsammans med eller uppvakta under resten av året.

Bird´s wedding En helt annan teori kommer från medeltidens Storbritannien. Där var folktron att fåglarna parade sig just den 14 februari, ”Bird’s Wedding”, som dagen också kallas. Engelsmännen hävdar att Valentindagen är en kombination av folktron om fåglarnas parning och sedvänjan att utse sin Valentin den 14 februari.

Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.

För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.
Var inte rädd, jag går bredvid dig.

Nu är jag din och nu kan jag andas.
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna.
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid som vi, vi kommer få.

För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har
och låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig.

Ja, jag ska älska dig så som du är
och jag vill ge dig allting jag har.
Så låt mig få bära dig när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig
för du betyder allt för mig.

Kärleksvisan, sjungen av Sarah Dawn Finer, en underbar visa, texten säger så mycket.

ja det vet väl alla att fredage den 13e anses som en otursdag. Personligen har jag aldrig märkt av det, men antar att bara för att man vet om att det är en otursdag så märker man mer av vad som sker åt det dåliga hållet än det bra.

Talet 13 är olycksbådande, ont, i flera kulturer, så det hör inte bara till en kultur. En av sakerna är att det var 13 personer runt bordet på den sista nattvarden. 

I vissa länder undviker man talet 13, t ex finns det ingen 13e våning på hotell. Man har 10, 11, 12 sen blir det 14, 15 osv. 

Kombinationen av fredag och talet 13 upp­märksammades först år 1907, då romanen "Friday the 13th" kom ut i USA. I dag är boken bortglömd men datumets dåliga klang lever vidare, och varje gång den olycksaliga kombinationen inträffar kan vad som helst hända ...

Tittar man bakåt i tiden, historia på just fredagen den 13e så kan man bland annat läsa:

• Fredag den 13 juni 1952 var ett svenskt spionplan ute på uppdrag nära gränsen till Sovjetunionen. På eftermiddagen bröts radiokontakten. Planet och de åtta besättningsmännen var spårlöst försvunna. Först 1991 erkändes nedskjutningen officiellt av Sovjet. Vraket av DC-3:an och kvar­levorna av flera av besättningsmedlemmarna återfanns år 2003.
  
  I början av 1300-talet smidde Frank­rikes kung Filip den sköne en ondske­full plan. Kungen stod i bottenlös skuld till de mäktiga tempelriddarna, som under kors­tågen i Mellanöstern hade blivit makalöst rika. Kungen sökte nu ett sätt att bli av med sina kreditorer.
  
  Fredagen den 13 oktober år 1307 slog Filip till och lät arrestera tempelriddare över hela Frankrike. Kungens ursäkt var påhittade rykten om att tempelriddarna under sin vistelse i Mellanöstern hade börjat tillbe hedniska avgudar. Filip hade inga bevis, men genom tortyr lyckades kungens män tvinga hundratals riddare att erkänna sig skyldiga till kätteri. Samtidigt tvingade kungen påven Clemens V att stötta processen mot riddarna och upplösa orden.
  
  År 1314 brändes tempelriddarnas siste stormästare Jacques de Molay på bål i Paris.
  
  
• Efter förlusten i första världskriget befann sig Tyskland i ett ekonomiskt kaos med galopperande inflation. Från mitten av 1920-talet upplevde tysk ekonomi emellertid ett kraftigt uppsving, och många spekulerade ohämmat i aktier.
  
  Fredagen den 13 maj 1927 sprack finansbubblan. Den tyska aktiemarknaden kollapsade i det som gick till historien som "Svarta fredagen". Kollapsen var det första varslet om den stora depression som skulle drabba hela världen på 1930-talet.
  
  Den ekonomiska katastrofen i Tyskland blev avgörande för Adolf Hitlers framgångar och att miljontals vanliga tyskar skulle gå med i nazistpartiet.
  
  
• Slaget om Guadalcanal 1942 hade en avgörande betydelse för kriget i Stilla havet. Det blodiga slaget slutade med seger för amerikanerna, men triumfen fick en bitter eftersmak. Det var fre­dagen den 13 november 1942.
  
  För första gången i USA:s militära historia stupade två amiraler samma dag. Amiral Callaghan dödades på fartyget "San Francisco". Strax därpå dog även amiral Scott på flaggskeppet "Atlanta".
  
  
• Fredagen den 13 januari 1939 bröt en av historiens värsta skogsbränder ut i den australiska delstaten Victoria. Under de följande dagarna förtärdes 20 000 kvadratkilometer av eldhavet, och inemot tre fjärdedelar av delstaten Victoria försattes i totalt kaos.
  
  Den kommission som undersökte branden efteråt skrev i sin rapport att ”det såg ut som om hela landet hade stått i lågor”. Hela 3 700 byggnader försvann i branden: bostäder, fabriker och sågverk, men det värsta var de 71 människoliv som gick till spillo i katastrofen. Dagen blev känd som ”Black Friday”.
  
• Den 12 oktober 1972 lyfte ett litet plan från Montevideos flygplats i Uruguay. Många av de 45 personerna ombord var medlemmar i ett rugbylag på väg till en turnering i Chile. Planen mellanlandade i Argentina.
  
  Dagen efter fortsatte flygningen. Det var fredagen den 13 oktober. Efter några timmar kraschlandade planet i Anderna, men det var bara början på de överlevandes prövningar, för det fanns ingen proviant ombord. Över två månader efter olyckan räddades 16 som överlevt katastrofen. De hade överlevt genom att äta sina döda med­passagerare.
  
  Samma fredag som olyckan i Anderna inträffade störtade ett ryskt Iljusjin Il-62-plan, när det skulle landa i Moskva. Alla 176 ombord dödades. Även om detta var en mycket större tragedi än olyckan i Anderna, blev Iljusjin Il-62-händelsen snart en av historiens glömda flygkatastrofer.
  
  
• 1960-talet fylldes med peace och flower-power, men 1970-talet bjöd på annat: Fredagen den 13 feb­ruari 1970 släppte bandet Black Sabbath sin debutskiva. Den präglades av åskmuller, kyrkklockor och mörka gitarrackord – det dunkla och ockulta. Heavy metal hade fötts och blev en enorm hit bland miljontals unga.
  
  (inte för att jag vet varför detta ska räknas som en otursdag, borde istället räknas in som motsatsen, en dag då fredagen den 13 är en turdag, då saker går bra...)
  
  
• Ett år kan ha högst tre fredagen den 13:e. Ett sådant år var 2012 och olyckorna uteblev inte ... Fredagen den 13 januari 2012 gick det italienska kryssningsfartyget Costa Concordia på grund. Minst 30 människor omkom i olyckan.

Oavsett om man tror på det eller inte, så kanske man ska ha det här i åtanke denna dag och ta det lite mer försiktigt. 

Sen kan man ju välja att se dom sakerna man vill, så då väljer jag att se vad som skedde 1970, då Black Sabbaths debutskiva släpptes, och heavy metal anses vara fött, hur framgångsrikt bandet blev och hur stort musikstilen är. Och varför inte ta och tänka på det och fira den saken, det är ju 45 årsdag idag.

Tydligen är det inte bara filmen Fifty Shades of Grey som har premiär imorgon, utan det är en film till Ceremonin. Ja det gäller att haka på, när det pratas lite extra om något. 

Jag såg Kunskapsnyheter ikväll och jag kan bara nicka instämmande till ord som sas om filmen. En stampande historia där inget hände på 2 h, bara att tjejern i paret egentligen vill ha en vanlig familj och för att få så går hon med på att få smisk när hon då träffar denna rika man. 

Jag kan ju då komma med fortsättningen dom blir att undrar om hon gått med på dessa saker om han varit mindre rik eller fattig. Alltså, är hon verkligen ug eller ser hon bara att om hon står ut så blir hon omhändertagen och bortskämd på ett sätt som pengar kan ge.... men det är absolut inte kärlek och absolut inte att vara undergiven.

Men till den andra filmen som nu säkert åker lite med i medvinden och intresset för sex, för BDSM. Det är en biografi, om en dominatrix från Frankrike, Ceremoni. Handlar om den nu över 80 åriga Catherine Robb-Grillet. Och jag kommer den här filmen OM den kommer på en biograf nära mig, tänker inte åka iväg långt, så intressant är den inte. Men kommer den upp i närheten så ser jag den gärna, för den kan bli intressant att se, tror jag.

Men som min partner sa när vi pratade om filmerna ikväll, att Ceremoni antaglige inte kommer upp på dom "stora" biograferna utan hamnar på dom små, på vissa orter, som visar den här typen av lite mer udda filmer.

Men kanske den går att om det tag se via nätet istället :)

Efter tankarna på det här om att kärleken är evig, att den aldrig dör. Och samtal med min "pojkvän" om det här med att älska, kärleken. Så kommer frågan om vad är egentligen kärlek, vad är det för känsla man har när man älskar?

Så nu vet jag att jag kommer fundera på det, söka lite "fakta" text om det för att se vad jag kan få fram och sammanfatta det hela med, hur man förklarar vad det är att älska. Eller ialla fall försöka få till en liten förstålig förklaring.

Till saken hör att jag faktiskt länge funderat på den biten, då en jag känner säger att h*n inte älskar, att det har personen bara gjort en gång i sitt liv. Den känslan som fanns då har h*n aldrig känt efter det. 

Personen är halvvägs till 100 år, är gift, har barn, har före äktenskapet haft flera längre förhållanden, förlovad osv. Men säger sig aldrig ha älskat. För personen var det att älska det som kändes när h*n var 15 - 18 år och hade känslor för någon speciell, dom var aldrig tillsammans. Personen fanns bara i gruppen av ungdomar som umgicks. Och lockade fram en pirrande känsla. Den känslan har h*n sen aldrig känt och tänker då att det var då h*n älskade, var kär, och det har h*n inte gjort sen dess. 

Jag tycker själv att det känns kallt, tråkigt, och lite sorgligt. Att inte säga att man älskar, att det var mer än halva ens liv sen man älskade. Att man inte vet vad det är att älska, vilken känsla det ger inombords. Att inte veta, inte känna igen känslan. Frågan är, är det bara för att h*n inte träffat rätt personer som verkligen gett den här lilla extra känslan som är mer än "gilla/tycka om" det som är att älska. Och varför det blivit så, varför h*n nöjt sig med det.

Själv ser jag det som skedde då som tonåring, den känslan som var, pirret, lite osäkerhet om man ska synas för personen, att vara nöjd med ett "hej". Det där är mera att vara förälskad, tonårsförälskad. Fast visst förälskad ger det där pirret och lite osäkerhet och äventyrskänsla av att lära känna en ny, duger man, duger den, i alla åldrar. Men som tonåring kan det vara en ny känsla och därför kan den kännas lite mer, eller kommas ihåg på ett annat sätt. Första gången för allt är ju ofta det som minns.

Så hur svarar jag på personens fråga, vad är kärlek, hur känns det att vara kär och inte "bara" tycka om mycket? Det är mina funderingar som upptar mina tankar just nu.